05.40 kollade jag mobilen. Inga ungar i sängen och inga gråtande barn kan jag förmoda. Vände mig mot väggen och hoppades på lite mer sömn. Men – tankarna börjar vandra än hit och än dit. Plötsligt känner jag att rummet förändras. Som om det är en annan densitet. Kändes jättemysko. Vänder mig om i sängen och där står mycket riktigt en liten kille som vill krypa ner hos sin mormor en stund. Ligger länge och funderar vad det var jag upplevde. Inga ljud och inga vibrationer. Bara en känsla av rummets förändring. Intressant!
För övrigt har jag i dag blivit kallad “en gammal tant” ” en teckenspråkning” (av henne som blir 3 i juni!). Jag har oxå blivit kallad för mormor. Omväxling förnöjer.